Som fotbolls spelare i 9 år och som höjt ribban fler gånger så älskar jag det . Känslan att stå på plan tills dommar blåser och spelet är igång. Folk på sidan som jublar och apploderar och skriker ut posetiva kommentarer. En underbar känsla måste jag på peka . 

 

Började spela fotboll vid 4 års åldern ungrfär skulle jag nog kunna säga , först va fotbollen bara något intresse eller om de ens va det , som liten fotboll spelare så fick jag mycket beröm och posetiv foback . Och de höjde intresset och självförtroendet som ribban på ett häst hinder . De va vid 6 års older jag ville börja sattsa , att höja ribban till svår hets grader och börja lägga all energi på just bara fotbollen. 

 

Som posetion hade jag först back , en stark kropp och lite knubbig som 6-7 åring . Redan då fick jag "guld" stjärnor som en bra fotbolls spelare , en som hade vilja . Folk som stod på sidan och apploderade åt de jag gjorde , många leenden och skratt på plan och varje match steg jag av plan med självförtroendet i handen med nöjda steg mot omklädnings rummet . 

 

Åren gick och de fortsatte som vanligt , vi vann inte så många matcher men de spelade ingen roll bara jag va nöjd med de jag gjort så visste jag att denna match har vi vunnit . Ja är nöjd med det jag har gjort och frysterat . De va de enda som behövdes vid den åldern men nu när hela allvaret har börjat , att vinna matcher som betyder något . Att verkligen vara nöjd med det man gjort och att gå av plan med bollen i handen som ett pris av glädje och vilja . 

 

Jag på pekar inte att jag är bäst i laget , jag gillar inte ordet bäst ! Så sjukt löjligt , folk har sina vanor och svårigheter och att peka ut en eller 2 från laget är så löjligt . Som om jag skulle komma där dom där 2 är rikitgt bra , va ska vi andra som står bakom känna ? Är vi tillräckligt bra ? En konstig kännsla men gillar inte ordet bäst . Skulle då hällre byta ut de mot en bra fotbolls spelare.

 

Jag har fått hört både från tränare och tränare från motståndar laget och från föräldrar och vänner att jag är en mycket bra fotbolls spelare och de är något jag tar åt mig . De är alltid till hjälp i alla sittvationer . och jag kan inte med och säga  nej jag "suger" för de gör jag inte , de är något som jag vet själv . 

 

Jag tränar minst 5 dagar i veckan och spelar 2 matcher per vecka och de är inget lätt . Träningarna är hårda , tisdagar och torsdagar tränar jag först med mitt egna lag som är då 1 timma och en halv timma sedan efter våran träning så tränar jag med killarna i 1 timma och en halv timma som då är ännu hårdare träningar. Tränar sedan vissa dagar med 99:erna som då är ett år äldre än mig , rikitgt bra lag med bra tränare och mycket posetivt. Hårda träningar med alla 3 lagen , sedan 1 dag i veckan spelar jag match med mitt egna lag och sedan 1 annan dag i veckan brukar jag OFTA spela match med dom som är ett år äldre än mig . Mycket träning och mycket att ta in och man lär sig till slut 

 

I själva verket spelar jag nu bara på mittfälltet och de lär nog bli så , då gäller de att ha bra kondition och brukar ut och springa någon gång i veckan . Mycket intervaller och power walking .  

 

Fotboll är en sak som tar stor del i mitt hjärta , de är inte bara en sport utan en del av mitt liv som sätter mitt pussel på plats . En sak som jag sattsar på och som är väldigt högt . Jag vill en dag bli fotbolls proffs , en som står på plan och väntar på att spelet ska börja rulla . Själva tanken om fotbollen är stor , varje dag innan en match pirrar de extra mycket i magen , jag brukar planera på kvällarna vilka finter och hur jag fixtera till det , hur ska jag göra på plan ?  Ofta så glömmer jag de nästa dag och kör helt som de kommer , en längtan efter att spela fotboll är som att vänta på en utomlands resa , att prusera allt man har tills man inte orkar mer . 

 

Jag har gjort många bra matcher men en match som jag är så sjukt stolt över är när vi kom 2 i Littels Finalen , då jag körde på liv och död kändes de som , drog till med smällar . Slängde mig i vatten pölar och skrek och smällde till allt , folk stod och apploderade och skrek "de där är en riktig fotbolls spelare" så härlig känsla . De skriker från hjärtat hur starkt sammband jag och fotboll har . Jag älskade den matchen , grät av lycka och fick ta i mot priset . En underbar lycka !! 

 

Hälften av matcherna vi spelat har tränare från andra laget kommit fram till mig och berömt mig om vilken vilja jag har , vilken styrka om att vinna . Jag spela match i Tisdags och jag va så trött på att förlora , tårarna bara forsade ut på planen när jag försökte , jag small och va rikitgt arg och ville bara få in bollen i de där jäklans målet , jag hade redan fått in ett och det stod 2-1 till andra laget när 15 minuter av matcher uppstod , jag ville bara få in den där bollen i målet. Tryckte till allt jag hade och de gick inte som förväntat . 

 

Fotbollen blir svårarer och svårare , knät håller på att ge sig och astman är stark . Kan detta göra så att jag slutar brukar jag få frågan ? Åh , nej absolut inte . Mitt sammband med fotboll är helt klister fastat . Inget kan sära på de , spelar ingen roll , fotbollen kommer alltid ta de största delen och drömmarna kommer alltid va stora . 

 

Detta skiver inte jag för att skryta utan att förklara vilket sammband jag har med fotbollen och hur jag klarar av de med livet . Fotbollen har inte vart de lättaste , blivit kallade saker och folk som klagat åt varenda detalj man gjort men som en person som sattsar så tar jag inte åt mig onödiga kommentarer . 

 

Jag älskar mitt lag och fotbollen de är tack vare fotbollen som jag står med stadiga ben.